Something Girl

I couldn't swallow. I couldn't talk. 
When I got scared like this, a hand came up from 
inside and grabbed all the words out of my mouth. 
My dad started comming toward me and everything 
went in slow motion. I tried to run into the kitchen, 
but every step seemed to take five minutes. 
So I grabbed a chair and pulled it in front of me. 
My dad picked it up and threw it across the room. 
Then he grabbed my arm.
"Stupid," he hissed. "No good. Nothing. "


Sophie blir misshandlad av sin pappa. Hon är säker på att det är hennes fel, hennes fel att hon är "nothing girl". Hennes mamma tittar bara ut genom fönstret och dom pratar knappt med varann längre och Sophies enda vän Jujube är säker på att utomjordingar är riktiga och kommer att komma att komma till jorden vilken sekund som helst och Sophie önskar inget hellre än att dom ska komma och ta henne med sig.

Den här boken var väldigt kort och väldigt lätt läst och därför inte så välskriven. Men den får ändå med den hemska känslan rätt bra. Hur Sophie har slutat tro på sig själv och hur Sophie och hennes mamma går sönder under Sophies pappa. Den är verkligen inte den bästa boken jag läst, inte nära. Men väldigt bra om man vill börja läsa enkel engelska men vill ändå läsa en "seriös" bok. 

Författare: Beth Goodbie
Antal sidor: 105
Poäng: 2/5

Min favorit musik#2

Älskade underbara Harry Potter

The snow child

Jag satt och tittade omkring på goodreads när jag såg den här boken, jag blev helst fängslad av omslaget och blev minst lika fängslad av beskrivningen. Så jag sökte boken på youtube för att se om jag hittade nån recension men istället hittade jag den här underbara trailern.

Är det bara jag som har missat den här boken eller vad?

Det fattas en tärning

Om du hör någon skrika så är det jag.
Jag och flickan inom mig.
Hand i hand står vi här, och vi ropar.
På dig.
Hon i fina flätor. Jag i stora skor.
Vi har inte gett upp.
Fåglarna lyfter från träden när dom hör oss. Oroliga. Skrämda.
Eller så kanske de bara dansar till våra röster.
Åren har gjort mig hes, men ännu kan du höra mig.
Jag är puck.
Jag är sexton år.
Och jag är livrädd

Puck 11 år med bästa vännen Lollo.
Puck 16 år med bästa vännen Emanuel.

Puck 11 år som kramar Karl Nilsson i tjugo fyran i ryska posten.
Puck 16 som hånglar med Micke i ett badkar på toaletten.

Puck 11 år med pappa.
Puck 16 år utan pappa.

Svarta naglar på tangenterna, skärmen vit och tom.
Hur börjar man? 

Första meningen, Puck ska skriva ett mail till sin pappa. Emanuel har skaffat e-post adressen till spalten henne pappa skriver i tidningen.
Efter det får man följa med puck vartannat kapitel som 11 åring och vartannat som 16 åring. Sedan får vi följa med om saker som när hon faller för sångaren i ett band och plötsligt sitter i ett badkar och hånglar och hur hon förklara för Lollo hur hon räckte fuck you till moppe killarna.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den här boken. Den var aldrig tråkig, men den var aldrig riktigt spännande heller. Det var intressant att se hur Puck förändras åren mellan 11 och 16.
Dock så tycker jag att hon förklarades lite för "liten" när hon var elva. För även om det var 4 år sedan jag var 11 så kommer jag ju ihåg ganska väl hur jag var. Folk är ju olika men jag tyckte att hon beskrivdes som ett mindre barn än en 11 åring.
Annars så höll den alltid ett bra tempo och den var bra skriven. Men av någon anledning tycker inte jag den var så bra och den blev säkert lite sämre eftersom jag hade haft höga tankar och för att jag tycker Johanna Tydells andra böcker är riktigt bra. Men om du tycker om svenska ungdomsböcker borde du ändå ge den en chans.

Författare: Johanna Tydell
Antal sidor:205
Poäng: 2/5

Om några fakta är fel så är det för att jag läste den för cirka två veckor sedan och jag har inte så bra minne :S

Bara för att jag älskar den här bilden #2

Allt jag säger är sant

Jag är så jävla kissnödig. 
Alltså verkligen. 
Så fruktansvärt kissnödig. 
Det handlar liksom inte om att jag ”behöver kissa” längre, ni vet, så där som småungar säger när de åker bil och är uttråkade, ”maaammaaa, jag behöver kissa”, det är inte så.
Jag är beyond ”behöver kissa” för länge sedan.

Alicia har just börjar gymnasiet när hon blir inlåst på skoltoaletten och tankarna börjar virvla, Är det det här jag vill med mitt liv? Jag skulle ju göra stordåd.
Så Alicia hoppar av gymnasiet vilket varken bästa kompisen Fanny eller föräldrarna tycker om så Alicia söker sig till mormor som hon alltid gjort.
Hon hittar ett jobb på ett kafé där hon ser den grekiska guden Isak med dom bruna lockarna.
Alicia blir sedan så trött på sina oförstående föräldrar så hon flyttar till mormor och sover på bäddsoffan.

Jag tycker om den här boken i helheten, för det mesta. Den är snabb och rolig och har den rätta känslan. Men jag störde mig en hel del på Alicia. Hon var ofta för kaxig och självupptagen och även om jag stör mig på det så är det också bra. En del bokkaraktärer är ju som små änglar som är helt perfekta, men Alicia är inte perfekt vilket gör henne mer realistisk. Annars tycker jag om det mesta, ett jämt tempo. Det blev aldrig segt eller tråkigt och man hänger med bra. Ja, vad ska jag säga, jag tycker om den. För det mesta.

Författare: Lisa Bjärbo
Antal sidor: 233
Poäng:3/5

Bibloböcker fick följa med ut på fotopromenad till regndropparna i trädgåren.

Det har regnat nonstop nu i flera dagar så idag när jag såg ut genom fönstret och det hade slutat för en stund så blev en vis person happy face och skyndade sig ut i trädgården för att fota vattendroppar.

Sedan kom några svanar flygande rakt ovanför mitt huvud men klumpiga jag upptäckte det så sent så det blev inga vidare bilder. Se dom är för långt borta och så kommer det nåt träd in och förstör :(

Två bibiloteks böcker fick också följa med och fotas eftersom dom ska snart bli recenserade. Allt jag säger är sant är nästan utläst så vänta er en recension ikväll eller imorgon C: Fågelbajset ville såklart också vara med.

Jag vill även säga att jag verkligen inte tycker jag är någon bra fotograf, började fota för endast en, två månader sedan så jag lär mig sakta men säkert. Så tro inte jag vill skryta men mina bilder, verkligen inte.